Axel Olsson och Signe Söderberg

Platser i kartan Bråruds hemman
• Gården Berg 1697-1838 samt 1838 och framåt.
• Brårô (Brårud), Brårômôsn (Brårudsmossen), Tegelbruket, Tôrgâl (Torvgård), Norra Arneby, Svineberg, Galgbacken.

Platser/personer i kartan Bråruds utskog
• Gården Berg nutid.
• Brårôsätter (Brårudssätter), Skabben i Maggeby. Skabbhâg (? 2st), Löken, Stéen (Sten), Sprintaberg på Maggebys utskog. Där nol på Skogen (Oskar på Skogens affär) i nuvarande Ålkärrsrud.
• Oidentifierat Platser: Hallmyra, Skallmôsn (Skallmossen). Personer: Lars-Magnus, Räv-Magnus.

Olovs minnen:
Det var alltid roligt att leka ute i snön på vintern. Ibland kunde det vara kletig snö så man blev våt i vantarna och då ännu mer nedkyld. Morfar och mormor hade då köket i "noler änn" (norra änden av huset). När jag hade lekt färdigt och kom in gick jag in till mormor. Hon gav mig den medkänsla jag tyckte jag behövde och sa "nu får du allt sätt dig ve spisen". Då fällde hon ut ugnsluckan i vedspisen, lade ett par vedträ på luckan så jag kunde lägga mina fötter på dem efter att ha tagit av mina våta kängor. Sen fick jag nog några bullar och varm saft. Då var man trygg!
- - -
När jag var runt 10 år fick jag på vinterlovet följa med morfar och hästen till utskogen och lära mig hur man lassade veden på en släde, hur man matade hästen och hur den sedan drog fram veden till körväg.

Annekas minnen:
När jag nog var 8-9 år och fick jag i uppdrag att cykla till apteket åt morfar. Han hade lagt en portmonnä och ett gult papper (recept?) i sin bruna väska, som jag skulle ta med mig. Han sa att "vis denna här lappen för apotekern o senna betalar du mä penningera söm ä i portmonän". – På den tiden fanns en lucka med en glasruta i på ena väggen i farstun till apoteket. Jag gick fram till luckan, knackade på luckan o en apotekare öppnade. Jag lyfte upp hela väskan o sa att morfar ha skickat mig och det står på en lapp inuti väskan vad ni ska göra. Jag fick ta emot en tyngre väska med en stor flaska konjak (1 liter). Hängde den på styret o cyklade hem till morfar med den. Fick veta när jag blev äldre, att han fick konjak utskrivet av doktorn för sin kärlkram Den gula lappen var ett recept.
- - -
Jag minns att man kände sig trygg med att gå hem. Eftersom mamma o pappa jobbade, så hade huset varit tomt om inte morfar hade bott i "sönner änn" (södra änden av huset). Minns speciellt när man kom hem efter en skoldag med en fruktansvärd mensvärk. Man gick in till morfar o beklagade sig. Han sa "men, kärer barn, kom ska du se …" Han tog fram en sockerbit o droppade på kamfersprit på den och hällde upp lite, lite konjak. "Ta detta o senna suger du på sockerbeten tess han ä slut", sa han o gjorde i ordning en av sängarna i sönner kammern med filt och kudde. Man la sig ovanpå sängen o morfar la över filten. Snart somnade man tryggt o vaknade någon timma senare o blev jättelycklig över att värken hade släppt. Morfar var en äkta "husdoktor" och inne hos honom var det tyst och tryggt.

Magnus minnen:
Jag kommer ihåg när morfar bad mig cykla till bolaget för att köpa en Vat 69. Han använde ju whiskey som sömnmedicin. Jag minns inte hur gammal jag var, kanske 10 år. Morfar skickade med mig portmonnän och jag cyklade ner till Badhusgatan och gick in och fram till disken. Jag ska ha en Vat 69 förklarade jag. Bakom disken stod föreståndaren som alltid hade slips och vit skjorta. Han tittade på mig och sa: men du är för liten för att få köpa sånt. Men det är ju till morfar ju förklarade jag upprört. Detta hjälpte inte utan jag fick cykla hem och tala om sitt jag blivit nekad för morfar. Han blev besviken.

Marias minnen:
Jag har så många fina minnen med morfar. Han var min allra bästa vän när jag var liten. Jag var alltid hos morfar, att vara nummer fem i syskonskaran gjorde att ingen annan hade så mycket tid till mig och boende på landet så var det morfar jag hade att vara med och alla barnflickor som passade mig. Jag lärde mig slipa knivar med morfar när jag fick dra slipstenen, och spinta stickor till vedspisen. Var jag förkyld så skulle jag absolut ta en konjak - bästa medicinen sa han. När det var marten så var det med morfar jag gick, gick åskan så satt jag livrädd i hans knä och han förvillade mig med billeken (tävla om hur många röda, vita osv som körde förbi). Lösa tänder drogs ut vid hans köksbord och sen stekte vi fläsk och åt tillsammans med sirapslimpan från hembageriet. På så vis undkom jag alla mammas uppfinningsrika maskrossallader osv 😁. Morfars stekpanna har jag här, den är väldigt speciell för mig … Boken om pippi långstrump, den gula tjocka (tror det var Annekas) lästa han för mig från pärm till pärm, när den var slut så sa jag, läs den igen och då gjorde han det, om o om igen ❤️ Han var världens bästa morfar. Jag kommer också ihåg när "Axel i gata" kom för att träffa morfar. Eftersom att han visste att jag alltid var hos morfar så tyckte han att det var roligt att skrämma mig. När han kom sa han att "nu ska jag gå in o däng Axel". Jag blev livrädd och grät o grät o sprang in till morfar och låste in oss så inte "den elaka gubben" skulle slå min morfar...❤️